Sida 146

svenskarna på stranden. Och så docenten.
Folk kommer till mig och frågar: Är
svenskan tokig eller är hon bara
originell? Vill docenten säga mig, vad jag
bör svara. Ty det vet jag icke. Hitintills
har jag sagt: Hon är mig obekant. Nu
har docenten dragit mig i rocken,
klappat mig på axeln, sparkat mig på benen,
orerat och skålat samt tvungit mig att
stiga upp och bocka, för det att jag inte
vill vara ohövlig. Jag kan inte längre
säga, att docenten är mig obekant. Vad
bör jag svara? Får jag docentens
tillstånd att säga: Hon har en skruv lös,
hm, hm. Eller bör jag hellre ljuga? Som
det behagas. Bara jag får vara i fred.
Ty jag är här för att roa mig.

Det är förklarligt att ynglingens
harang, lugnt framförd fast med klagande