Sida 144

kavaljerens feta hand, som vilade tung och
trög på bordet. Hon log inbjudande, hon
flaxade lite med vingarna som en stare
då han sjunger kärleksvisor om våren,
hon lät överkroppen vaja behagligt och
skälmskt. Trusserulten drog åt sig
handen och gömde den i byxfickan. Hon
började känna sig kuslig. Något av
apachedansens dystra, förvirrade och
sjukliga stämning grep henne ånyo.
Hon anade en hemlighet, hotfull eller
hemsk. Hon tänkte: Det är något fel med
pojken. Han hör inte och talar inte och
ser inte. Hon böjde sig fram och
granskade honom rätt grundligt. Hans
tystnad var hemsk men hans ansikte fromt
fast truligt. Hon upptäckte en
reservoarpenna i hans västficka: den tog hon.
Vidare tog hon musikprogrammet och
skrev på dess baksida: Mutus es ut