Sida 143

återvände, visade Brenner ett lugnt och
fryntligt anlete. Hennes intresse för den
fete fakiren vaknade åter i all sin
frodiga välvilja. Mjölkglaset knuffade
grogglaset. Hon sa: Vad talar ni för språk,
unge man? Latin? Bene te, juvene, nunc
est bibendum! Dansande badianer visade
sig åter på estraden. Hon tyckte inte om
deras dans och hon kunde inte stegen.
Men hon ville dansa. Egentligen -
skriver hon i dagboken - är jag ur leken.
Men jag har ett par sabla spänstiga och
lissilustiga ben ...

För resten hade hon enkom satt en
röd ros i hårknuten. Ingen man med takt
och erfarenhet kan missförstå detta
tecken. Sakna de takt och erfarenhet,
måste man ge dem en liten vink. Hon
påtade försiktigt med lornjetten på