Sida 140

strimman, hans partner. Hon hälsade
dem med en kraftig applåd och
eftersom hon ensam applåderade fick hon
ensam hans bredtandade leende.
Emellertid var hon inte riktigt nöjd; hon
korsade armarna, rynkade betänksam
pannan, sa: Jag tyckte bättre om honom
naken. Som han nu ser ut, är han faslig.
Dansen började - den på vissa förnäma
lokaler ofrånkomliga apachedansen. Man
har anmärkt, att Brenner vid detta
tillfälle visat en löjlig brist på
självbehärskning. Särskilt har fakiren fällt hårda ord
om hennes oanständiga uppträdande. Än
sen? När var Lotten Brenner inte löjlig?
Dessutom är badianers begrepp om
anständighet och oanständighet ofta så
dunkla att de trotsa varje vetenskaplig
behandling. För resten - vad gjorde
hon? Själv skriver hon, att hon höll sig