Alla Böcker

Sida 137

Femte Kapitle

Lotten Brenners Ferier

Hjalmar Bergman

om deras trulighet. Hon klappade honom
Äter pÄ skuldran. Han drog ihop sig
och sköt rygg.

Fakirer Àga förmÄgan att gradvis
utestÀnga tingens vÀrld och samla sin sjÀl
i en sfÀr av vilande tystnad. Kroppens
hÀndelser betyda intet. Ynglingen tyckes
ha varit en fakir eller nÄgonting ditÄt.
Mitt i den bullrande jazzsalen, utsatt
för en energisk kvinnas vÀlvilliga försök
att »pigga upp» förblev han passiv och
gediget orubblig som en uppstoppad sÀl.
PĂ„ estraden stego nu badianerna, par
efter par, rörde sig med skicklig
lÄngsamhet och det sorgbundna, nÀstan
smÀrtsamma allvar, som utmÀrker vissa
av deras krigsdanser. Brenner glömde
sin fete fakir och iakttog dansen.
Kanaljen och RödhÀttan kommo sirligt


Föregćende Sida - Nästa Sida