Alla Böcker

Sida 135

Femte Kapitle

Lotten Brenners Ferier

Hjalmar Bergman

henne. Han var kortvÀxt, stöddig, fet
och ful som hon sjÀlv. Hon tÀnkte: Det
Àr icke gott för mannen att vara allena.
Den dÀr trusserulten skall fÄ ett
kvinnligt sÀllskap i sin tröstlösa ensamhet.
Hon tog honom i sikte och gick
beslutsamt tvÀrsöver estraden. Han Ä sin
sida hade tagit henne i sikte och greps
av oro. Just dÄ hon hoppade ned mitt
framför honom, gjorde han ett försök att
resa sig. Hon la hÀnderna pÄ hans
skuldror och tryckte ned honom. Hon sa:
Tjock Àr ni och tjock Àr jag, men hÀr
finns plats för oss bÄda. Ynglingen
rodnade Ànda upp i hÄrfÀstet. Det beredde
henne ett illparigt nöje. Hon tÀnkte:
Sannerligen om jag kan lida sjÀlvsÀkra och
sjÀlvkÀra kanaljer. Ungdomen ska vara
blygsam och tillbakadragen. Jag tycker
om den hÀr. Men han Àr nÀstan för


Föregćende Sida - Nästa Sida