Sida 134

bara ni sätter er hos oss. Det sa han,
tog henne samtidigt i armen. Hans
uppträdande var oförklarligt. Hon såg
honom in i ögonen och antecknar senare,
att de äro mörkgrå och »alls inte fräcka
fast något lite». Emellertid lät hon icke
märka, att hans utseende föreföll henne
mindre kanaljaktigt än vanligt. Hon sa
honom, att hon avskydde efterhängset
folk. Själv störde hon ingen och ville
icke bli störd. Hon bad honom lägga
detta faktum på minnet. Han suckade,
ryckte på axlarna och dröp bort till
sin Rödhätta. Brenner muttrade: Jag är
inte den, som stör -

För resten hade hon just funnit en
helt ung man, ensam vid ett bord på
andra sidan estraden. Hans uppsyn var
menlös och hans utseende tilltalade