Sida 131

Brenner tänkte: Husch en sån kar. Den
är som skapt att dansa hambo. Vore
jag inte så illa blyg, skulle jag bjuda
upp honom.

Just som hon med en viss olust
begrundade sin medfödda blyghet, förnam
hon en röst bakom sig, en förhatlig,
efterhängsen röst. Den sa: Väntar ni på
applåder eller varför står ni här? Nu ha
alla människor sett er och är glada och
nöjda. Kom och sätt er hos oss. Brenner
såg sig över axeln. Vid ett av den inre
ringens bord satt Rödhättan. Hon log
och vinkade, pekade på den tomma
stolen bredvid sig. Brenner sinnade. Hon
tänkte: Det är bra underligt att jag inte
kan med den där lilla människan. Hon
är mor till Lissilussi, hon är söt och
snäll. Titta så vänligt hon vinkar. Men