Sida 363

gossaktigt hatfullt som om han velat
sticka en kniv mitt i hennes
jungfruliga hjärta. Han sa: Jag vill inte! Jag
vill inte vara feg! Hör sen!

Detta barnsliga »hör sen» roade henne,
men hon visade inte att det roade henne.
Hon frågade, vad han menade med sitt
dunkla uttryck. Han förklarade sig
genast och med stämman mörk av energi.

Jag vill aldrig se henne mer. Aldrig.

Hon väntade sig ett nytt »hör sen».
Men det kom inte.