Sida 357

de i ett hjärtrenande och hjärnskakande,
skratt: Lotten, såg du boken, som låg
bredvid honom på bordet i hallen?
Almanach de Gotha? Arma karl, han har
suttit halva natten och grubblat...

De sprungo upp, togo varandra i
händerna, dansade runt och malde salt som
ett par småbadianer. Vad var det som
var så muntert? Just ingenting. Luns
von Hancken hade velat spela dem ett
litet spratt, tacka för sist och ha sista
ordet. Det brutna telegrammet löd!
Prinsessan Lotten med uppvaktning anländer
under nattens lopp. Reservera
lyxvåningen. Excellensen von Hancken. Han
hade velat spela dem ett spratt, han
gjorde dem en tjänst. Misstämningen,
grådasket blåste bort. Han gav dem till
skänks en liten lek, ett obetydligt