Sida 353

och spänstig, ilska i de gröna ögonen,
ilska i var muskel, behärskad ilska i
rösten. Hon sa kort och befallande: Nu
är jag hungrig. Jag vill ha mat.
Tillfredsställelsen att se honom häpen, fick hon.
Han stirrade dumt på henne och
mumlade: Är ni tokig? Mat. Klockan blir
över tre innan vi komma fram. Köket är
stängt. Ni får visst ingen mat. Mitt i
natten!

Svaret var förträffligt. Mitt i natten!
Det blev temat för en halvtimmes
oavbrutet ensidigt gräl. Varför låg hon inte
i sin sköna säng? Varför hade han
släpat henne ut mitt i natten? Varför hade
han förstört hennes sista dag på den
Främmande kusten? Varför? Varför?
Varför? I otaliga beskyllningar och
förebråelser den ena trivialare än den andra