Alla Böcker

Sida 347

Elfte Kapitle

Lotten Brenners Ferier

Hjalmar Bergman

Dessutom började tröttheten tynga. Tankarna
somnade sakta. Han väckte dem åter,
sägande:

Än i denna stund begriper jag inte
var ni tog den. Mitt lama försök lurade
ingen. Jag kände oss båda svepta i ett
brännässlenät av blickar. Hettan stod
still omkring oss alldeles som hettan före
ett åskslag. Så drev ni den tjocke pojken
på kinden. Det var genialt. All den
skadeglädje som koncentrerats på oss
båda upplöstes i små enheter, molnet
i droppar. Envar sin örfil! Ni var en
profet i miniatyr eller karikatyr, en
förkunnare av människans oförytterliga
rättighet. Envar sin örfil! Martyrer skulle
aldrig bli martyrer om varje människa
hade rätt att slå varje människa.
Martyrer är surrogat och koncentrat. Örfilen


Föregående Sida - Nästa Sida