Sida 346

Han tystnade och ägnade en kvart
uteslutande åt chaufförskallet. Det kunde
behövas. De foro genom två stora städer
med virvlande sommarkvällsstoj. De
ständiga, gälla signalerna livade upp
henne. Minnet av balen och bragden,
festen och örfilen styrkte hennes
självkänsla. Hon rätade upp sig och
betraktade populasen med välvillig men hög
min, just som en prinsessa. Hur många
av dessa hade firats med en lysande
fest på den Främmande kusten? Ingen,
absolut ingen! Det kunde hon sätta sig
på, där hon satt! Eller hur många hade i
ett avgörande ögonblick funnit en
blixtrande idé?

Åter ute på sandslätten, insugna allt
djupare i ett enformigt, dött landskap,
blev hon lite mindre prinsessa.