Sida 345

skulle jag falla på ärans fält. Jag fann
fältet mindre ärorikt. Jag gjorde ett
försök att komma undan. Jag höll god min
eller försökte. Det lurade ingen! Utan
att precis veta någonting kände hela
salen vår kontrovers alldeles som man
känner en parfym utan att se någonting.
För resten - även om man låtit
vilseleda sig i första ögonblicket, skulle hon
snart ha sörjt för en ny skandal efter
stundens ingivelse. Det visste jag och
visste att jag var fast. Det fanns ingen
undanflykt. Jag kunde inte övergiva en
dam, som komprometterat sig själv
genom att ge mig en örfil. En uppgörelse
mellan henne, mannen och mig var
oundviklig och kunde bara sluta på ett
sätt. Jag var fast. Då får ni en
blixtrande idé.