Sida 340

Hon tillät. Han å sin sida tillät sig
att öka farten på ett betänkligt sätt.
Likväl skedde det den gången ej
stötvis utan i jämn stegring. Hennes hjärta
steg med stegringen segt och stadigt upp
i halsgropen. Hon sneglade skrämd på
sin chaufför. Hans ansikte hade ett
gossaktigt, allvarligt, trotsigt, mörkt uttryck
som om han beslutat sig för att fullt
korrekt och målmedvetet, bilistiskt
klanderligt och gentlemannamässigt köra dem
rakt in i evigheten. Hennes senare
påstående att bilen då och då hoppade över
ett dike och vid andra tillfällen »flög
över små lador», måste skrivas på en
uppjagad fantasis räkning. Hon var
dödsskrämd. Hon knäppte sina händer
i pläden och mumlade: Gode Gud går
det här väl, så får jag tacka; och går
det inte, så får jag tacka ändå! Hon