Sida 338

ungefär samma förutsättningar, fanns i
varje fall möjligheten. Det nekar jag
inte till. Men nu? Nej. Tack för mig,
som ni brukar säga.

Ni begriper! Ni begriper väl
människa! Ni begriper att saken måste te
sig annorlunda för henne. Hon är ung
och fången. Det är hennes dagar och
år, som förspills. Hon vill bli fri. Det är
förklarligt, det är försvarligt. Men jag
har ingen ursäkt. Jag vill inte begå en
nedrighet mot en människa, som är
försvarslös. Jag flyr, ser lilla Lotten. Jag
ger en repris av de sista årtusendenas
största skrattsuccé: Josef i Egypten. Det
är inte särdeles modigt, det är inte heller
precis fegt - det är ungefär mittemellan.
Min kärlek flammar inte tillräckligt starkt
för att tvinga mig vare sig till större mod