Sida 336

Vem? sa Lotten.

Ni, naturligtvis. Er sammankomst på
Sälklippan föreföll mig vara ett litet
mästerstycke. Ingen kunde ana att den
sjuke mannen vågat sig ända dit ut.
Hans beslut att resa kom som en
överraskning. Emellertid förrådde han er
medverkan till beslutet. DÃ¥ uppstod hos
mig och henne en dubbel misstanke. Jag
trodde, att ni gått hennes ärende. Det
finns ju vissa ömhjärtade damer, som
ta till sin uppgift att beskydda
förälskelser, stora och små. Hon åter hyste
ungefär lika hög tanke om mig som jag om
henne - hon trodde, att det var jag,
som inspirerat er. Där ser ni! Båda höllo
vi er för att vara det oskyldiga
redskapet. Missförståndet klarades först för