Alla Böcker

Elfte Kapitle

Lotten Brenners Ferier

Hjalmar Bergman

  • 327 ELFTE KAPITLET. Den kultur,...
  • 328 människor. En förflackad, ansvarslös nutid...
  • 329 ansvarskänsla. Skulle vid hemkomsten till mo...
  • 330 halvannan timme. Den knappt tillmätta tiden ...
  • 331 lagom, karl! Ingenting hjälpte. Han drev hen...
  • 332 välmening var omisskännlig och lika gedigen...
  • 333 Brenners avskedsmelankoli. Hon slog ut med ar...
  • 334 ära och dÃ¥ av en närmre undersökning fram...
  • 335 fick jag för mig att det gällde en naiv och...
  • 336 Vem? sa Lotten. Ni, naturligtvis. E...
  • 337 nÃ¥gra timmar sen. Det var ocksÃ¥ det enda so...
  • 338 ungefär samma förutsättningar, fanns i var...
  • 339 eller större feghet. Hon mumlade: Är den in...
  • 340 Hon tillät. Han Ã¥ sin sida tillät sig att ...
  • 341 hyste en het och ädel ambition att tävla me...
  • 342 kvar. Han ökade genast farten och hennes öv...
  • 343 emot mig - dÃ¥ hon stod framför mig - dÃ¥ ho...
  • 344 förklara - vilken hypnos tvingar mig till sj...
  • 345 skulle jag falla pÃ¥ ärans fält. Jag fann f...
  • 346 Han tystnade och ägnade en kvart uteslutande...
  • 347 Dessutom började tröttheten tynga. Tankarna...
  • 348 som modeartikel - det var en briljant idé. S...
  • 349 gjorde omgivningen overklig, utan hÃ¥llpunkte...
  • 350 begÃ¥ dumheter. Lyckligtvis blev chauffören ...
  • 351 ögon och bitter ovilja i mungiporna, Högfä...
  • 352 Ã¥tervände gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng i hennes tankar o...
  • 353 och spänstig, ilska i de gröna ögonen, ils...
  • 354 sinade vreden sakta men säkert ut i sanden. ...
  • 355 I grÃ¥dask och grÃ¥ dager körde de in ...
  • 356 rummet. Vi stanna bara över i natt. Markurel...
  • 357 de i ett hjärtrenande och hjärnskakande, sk...
  • 358 äventyr. Men mer än sÃ¥ - den surmulne yngl...
  • 360 När leken inte roar längre sÃ¥ finner man a...
  • 361 kusten snarkar hon. Men mitt jungfruliga gaml...
  • 362 dager. Hon dröjde nÃ¥gra ögonblick stelt st...
  • 363 gossaktigt hatfullt som om han velat sticka e...