Sida 71

robusta undersätsiga kroppen. Brenner
fällde en och annan anmärkning, saklig
men barnsligt fri från den förnuftiga
nyttans torrhet.

Lizzie steg fram till spegeln, mötte sitt
junoniskt sköna anlete, en frejdad
fakultets stolthet och fröjd. Bredvid den fagra,
den fula. Hjärtlöst, orimligt, hjälplöst
ful. Den fula log, den fagra icke. Hon
lade armen kring väninnans skuldror,
kinden mot hennes kind, den junoniska
pannan sänkt. Hon tänkte: Inte vet jag,
om Ludwig vet, vad han bör göra. Och
inte vet jag, om vi vet, vad vi ha gjort.

Gnomerna möso, Lotten log med bred
smal mun och med drömdimmiga ögon.