Sida 70

Brenner steg fram till spegeln. Svept
i det rosafärgade, luftiga tyget vände
och svängde hon liksom vaggad av en
mild vind. Hon satte blinkmåns på
fingret och lät den glittra. Hennes gröna
små ögon glänste i kapp med juvelerna.
Hon sa: Den passar till tyget. Jag lånar
ringen över i sommar. Tror ni, jag får?
Flickorna svarade med en mun: Säkert,
Lotten, säkert! Djurling viskade till
Willman: Hon är glad! Hon är salig! Vi ha
gjort vårt. Måtte nu också Ludwig veta,
vad han ska göra. Festligt ska hon ha,
gamla människan, eller ska den lede ta
Ludwig med hull och hår!

Gnomerna vecklade alltjämt ut nya
skatter, mysande och förföriska. Deras
förfarna fingrar smekte tygerna på den