Sida 62

pannan yttrade docenten Lizzie:

Brenner! Skriver du »utgången» på
din dörr, så upphör att snarka. Det ena
motsäger det andra. Men nog nu om
detta bedrägeri. Säg oss strax: Var finns
ringen?

LÃ¥ngsamt satte sig Lotten upp i
sängen, långsamt steg blodet upp över
halslinningen, långsamt smög handen
med ringen fram ur täckets gömsle.
Stunden var inne, leken slut. Blinkmåns
blinkade, Brenner sneglade; hennes
mungipor drogos i vinklar ned mot
hakan. Hon sa: Här är han. Husch. Jag
vet inte, hur det kom sig. Han slank på.

De båda sammansvurna stärkte
varandra med blickarna och Lizzie fortfor: