Sida 59

dölja den. Hon undvek sina vänner, hon
gick sällan ut men skrev på dörren med
krita: Utgången! Hennes samvete
knorrade men hon tystade samvetsgrant sitt
samvete. Hon behöll ringen, därför att
hon var tvärsäker att mista den.
Ingenting var vissare än att dess ägare förr
eller senare skulle uppenbara sig. Hon
tyckte om ringen. Fingret svullnade,
stelnade och småvärkte. Det gjorde
ingenting. Alldeles som när en barnunge
knäppte henne på trubbnosen - det
sved men det var roligt. Hon var
verkligen glad åt ringen. Hon tyckte att hon
borde klä sig efter dess stånd och rang
och värde men det föll sig inte så lätt.
Garderoben var fattig och futtig.
Likvisst ägde hon en kaschmirschal, ett
under av brokig skönhet. Om den hade ren
kära pappa sagt, att den var värd en