Sida 55

morron, blinkmåns, kommer din
ägarinna och tar dig men i natt ska du sova
hos mig. När jag vaknar ska du blinka
vackert med båda ögonen. Jag har aldrig
haft någon blinkmåns förr och aldrig
kommer jag att få någon. Så sa hon och
somnade, glad åt ringen fast hon inte
visste varifrån den kommit eller vem
den tillhörde eller varför den satt på
hennes finger. Sådant är livet och sådan
människan, att hon gläder sig mest, då
hon vet minst.

Ren följande morgon kom straffet.
Knappt hade hon slagit upp ögonen,
förrän hon röck handen ur täcket och
lät ringen blixtra. Hon sprang upp som
en dansdocka, piruetterade på stöddiga
ben och vinkade behagfullt med handen.
Ingen som såg henne kunde tro annat