Sida 54

själv: Han är lustig som en barnunge,
blinkar och gnistrar och konstrar med
ögonen. Så log hon och skrev och slog
och skrev och log. Hon tänkte: Det här
blir en bra och gedigen uppsats,
eftersom jag slår så ofta. Fast husch! Jag
gitte veta, vad den handlar om...

Hon reste sig från den lärda mödans
bord. Den magiska ringen hade segrat.
Hon gitte inte vetenskapa längre, hon
gitte inte betala tvätten. Vad gitte hon
då? Hon började svassa omkring i
rummet med trippande spänstiga steg,
fläktande med en solfjäder av veckat
konceptpapper. Hon lät den glittra i fönstret,
glittra framför spegeln, glittra i
halvdunklet. Hon bar den hela kvällen och
bar den ännu, då hon kröp till kojs.
Det var ett oskyldigt nöje. Hon sa: I