Sida 51

vackra tingesten och erkände dess
skönhet, sägande: Husch sånt bjäfs,
usch-uschusch! Varför ligger den i min låda?
Hon ställde ringen i det öppna etuiet
på bordet och började vanka av och
an sugande sin halvslocknade pipa. Hon
sökte ämne till en populärvetenskaplig
uppsats. Varje gång hon passerade
bordet, sneglade ringen på henne. Hon
sneglade tillbaka. Hon sa till sig själv:
Människan är den enda varelse, som älskar
plikten för dess egen skull och jag ska
skriva en uppsats.

Hon gick till bokhyllan, utvalde
lämpliga uppslagsböcker och staplade dem på
bordet. Vidare tog hon fram papper och
penna, slog sig ned. Alltjämt blinkade
ringen. Blinka lagom, kanalje! Jag ska
arbeta. Var god och distrahera mig inte.