Sida 46

knytningar gav formen av en råtta. Han höll
upp tingesten på flata handen och
sporde: Vad föreställer detta? Hon
svarade: En råtta. Han smålog illparigt och
skakade på huvudet. Därpå band han
näsduken i ett snöre och lät den dansa
framför nosen på Förfärans Pudel, som
ren sjunkit samman i ålderdomssvaghet
och lättja. Efter några minuter började
pudeln nafsa, efter ytterligare några
reste han sig och förföljde den dansande
råttan. Nu ropade postmästaren: Dansa!
Dansa! Det åldriga djuret reste sig på
skälvande bakben och utförde i sin
upphetsning en ömklig dans förgäves
huggande efter tingesten, som husbonden
svängde över hans huvud. Till sist
lyckades han fånga näsduken, skakade den
ursinnigt och löpte bort under stolta
morrningar och svansviftningar.