Sida 42

grovlemmad, iförd en smutsgul skinntröja,
mollskinnsbyxor, storstövlar och
blanksliten huva. I ena näven höll han sin
dotters lilla hand, i den andra en kraftig,
broddad knölpåk. Han vandrade runt det
leverbruna husets knutar, stötte då och
då järnbrodden i en eller annan av
väggarnas många, vittrande sprickor, bände
upp och förstorade skavanken. Han sa:
Lotten, min duktiga flicka, varför
vittrar detta hus? Hon svarade: Därför att
det inte underhålles. Riktigt. Och varför
underhålles icke detta hus? Därför att
vi är fattiga. Riktigt, riktigt! Och
varför, min duktiga flicka, äro vi fattiga?
Naturligtvis kunde hon ha svarat: Därför
att kära pappa duger till just
ingenting. Men alldeles som doktor Luthers
katekes hade sina bestämda och allena
riktiga svar, så hade ock kära pappas