Sida 246

svettmjuk näsduk. Han log ett skamset leende
men samtidigt blev hans tal mer rakt
på sak. Bekännelsen var gjord och han
kunde fortsätta.

Olyckan var, att jag tog er för läkare.
Där sitter jag alltså mellan dem båda
och vill komma ifrån så lindrigt som
möjligt, utan många frågor, utan alltför
mycket misstankar. Och jag ljuger och
säger: Jag har konsulterat doktor
Brenner, den berömda läkaren. Hon känner
förhållandena här och råder mig att resa
snarast möjligt. Klimatet är inte
lämpligt för mig. Det säger jag och
beundrar så smått min egen slughet. Tystnad.
Jag såg upp från tallriken och förstod
genast att jag sagt något, som alldeles
ändrat situationen. De båda sitta där
helt försjunkna i varann. Jag existerar