Sida 239

sin trista eriksgata och mötte Blinkmåns,
människan. Hon ville gå förbi men
Lunsen hejdade henne. Han muttrade:
Tänker Lotten smita? Kommer inte i fråga!
Här ha vi själve herr Markurell och
hans sköna. Folk som varit så hjärtans
vänliga. Nu dra vi litanian: tack, tack!
Tack för mig!

Han stannade henne mitt framför det
vackra paret, han sa: Doktor Brenner
reser i övermorgon. Hon vill gärna tacka.
Tack! Tack! Kanaljen gav den fete
fakiren en hotfull blick; betraktade så
Brenner. Hans uppsyn var mindre kanaljaktig
än vanligt, i dess ställe vresig och
»dolsk». Om Rödhättan antecknar
Brenner att hon för tillfället icke hade någon
uppsyn. Markurell sa: