Sida 445

regementet. Löjtnanten på Ellenäs, redan känd och
ökänd som folkplågare, skulle ha anbefallt honom
åt översten, och de båda grymmingarna hade
sammansvurit sig till varje torpares, statares och
drängs fördärv. Skräcken spred sig genom hela
socknen. Den dag, då förvaltaren skulle anlända,
samlades man i skockar vid vägkanten, i allén,
under den stora asken på gårdsplanen.

Alruth kom åkande i en trilla, hustrun satt
bredvid honom med gossen i famn. Pysen fäktade med
armarna och hojtade av fröjd över farten och
Bruntes yviga, svans. Marie log och nickade; men
då den första och andra skocken passerats,
svalnade leendet, bleknade, försvann. Instinktmässigt
lade hon händerna hindrande över den lilles
fäktande armar. Och när de stigit ur vid
förvaltarflygelns trappa, skyndade hon utan att yttra ett
ord åt de kringstående in i det nya hemmet. Men
Alruth gick, sedan han lämnat häst och trilla åt