Sida 443

till slut, även historien om örfilen, som han förut
förtegat. Hustrun brast i gråt och höll till sist
på att förarga livet ur honom med sina dumma
snyftningar. Slutligen lyckades hon få bukt med
dem och även hos henne tog glädjen ut sin rätt.
Hon ruskade och omfamnade och kramade honom
och skrattande sade hon:

Jaså, det var örfilen, som skaffade dig platsen?
Jo, vi måtte få trevligt på Kåseholm! Far kommer
att slå örfilar, som kungen slår mynt!

Och hon lyfte upp pysen mot honom och
varnade honom sägande:

Ja, akta dig för fula gubben! Han slåss!

Under den glada tid som följde,
förberedelsernas och förhoppningarnas var det ständiga temat
för unga fruns skämt och upptåg: örfilen, som