Sida 439

lyckades - skaffa sig ett billigt arrende.
Härtill genmälte översten: Dumheter! Dumheter! Den
första april tillträder han platsen som förvaltare
på Kåseholm.

Och med ett ilsket grin under den yviga,
hängande, blonda knävelborren tillade han:

Där behövs min liv och kniv en karl, som kan
ge hurringar åt höger och vänster. Så nu vet
han, varför han fått platsen.

Johan Alruth svarade endast: Tack översten!
Och den gode herrn började genast utbreda och
beklaga sig över de olidliga förhållandena på
gården. Kåseholm hade under det sista decenniet
förvaltats av en redig men slapphänt gammal man,
som icke förstått att hålla de tämligen styvsinta
blekingarna i Herrans tukt och förmaning. Särskilt
voro skogstorparna oregerliga, tjuvskytte förstörde