Alla Böcker

Sida 437

Sergeant Alruth

Labyrinten

Hjalmar Bergman

ett viktigt ögonblick visat en sÄdan brist pÄ
sjÀlvbehÀrskning, till pÄ köpet inför en pojkvask, som
han i grund och botten föraktade. Dessutom kunde
han med skÀl befara, att tillrÀckligt mycket och
tillrÀckligt litet sipprat ut om historien för att
göra den till ett begÀrligt skvallerÀmne. Och att
pratet icke skulle underlÀtta hans strÀvanden att
vinna sitt och sin familjs uppehÀlle, var tÀmligen
sÀkert. Han tÀnkte pÄ sin hustru, han tÀnkte pÄ
bytingen, och tankarna gnagde.

Efter mötets slut tillbragte han nÄgra mÄnader
i hemmet, hÄglös och dÄdlös. Han sade till sin
hustru - och till sig sjÀlv - att han icke kunde
söka nÄgon ny anstÀllning, innan avskedet
beviljats. I sjÀlva verket hade hela hans lÄnga
lekamen, tre alnar och ett kvarter, sÄ
genomdrÀnkts och uppmjukats av missmod, att han
ingenting förmÄdde. Dagen lÄng satt han vid pysens
bÀdd eller vandrade av och an med honom genom


Föregćende Sida - Nästa Sida