Alla Böcker
Sida 433
Nu var sergeanten en tre alnars karl och mer:
hans nÀvar voro slÀggor. Löjtnanten tumlade runt
ett par varv i dammet, men kom genast pÄ fötter
igen. Han slog av dammet med flathÀnderna och
mumlade: Det Àr nÀstan vÀl starkt, det Àr för
mycket! DÀrpÄ sÄg han sig om Ät alla sidor och
Àven sergeanten spejade i skymningen för att se
om nÄgon bevittnat upptrÀdet. Undvikande
varandras blickar, skildes de Ät.
Alruth gick raka vÀgen till regementschefens
tĂ€lt och begĂ€rde ett enskilt samtal. Ăversten steg
upp frÄn sin fÀllstol, trÀdde före in i tÀltet,
stoppade i sakta mak sin pipa, tecknade Ät sergeanten
att slÄ eld och lÀt slutligen med en grymtning
förstÄ, att han var redo. Alruth rapporterade kort
och gott, att han slagit underlöjtnant
Berg-Weeden-heim en örfil. Ăverstens lugn rubbades icke för
ett ögonblick. Han sade endast:
JasÄ, sergeanten har gjort det. Vad var
Föregćende Sida -
Nästa Sida