Sida 430

den på bordet. Efter en timmes tid eller så
omkring fick han emellertid treva förgäves mellan
knapparna; intet prasslande papper mötte hans
fingrar. Som det föreföll honom alldeles omöjligt
att hela den ganska betydande summan kunde ha
strukit med på så kort stund, började han leta,
knäppte upp livrocken och även skjortan, men när
han icke ens på bara kroppen kunde finna några
sedlar, dök han ned under bordet och började söka
på golvet - allt under det att kamraterna stucko
honom med spefulla frågor och skämt. Slutligen
sprang han upp, mumlade: Jag vet, att det var
tolv, och skyndade åstad till sitt tält. Här stod
han nu på huvudet i sin koffert, slungade kläder
och persedlar till höger och vänster men fann icke
de saknade pengarna. Förlusten av sedlarna
betydde mindre för honom än förlusten av
speltiden, varje förspilld minut plågade och hetsade
ytterligare upp honom. Han beslöt att låna eller
att spela mot hedersord.