Alla B�cker
Sergeant Alruth
- 426
Sergeant Alruth.
Sommaren ...
- 427
sergeant Alruths smak. Men när det gällde att...
- 428
tältöppningen och seende en man i sakta mak va...
- 429
ha nekat, om icke den lilla herrn varit honom i...
- 430
den på bordet. Efter en timmes tid eller så...
- 431
Som han lämnade sitt tält, fick han sy...
- 432
Ja visst, ja visst! Men faktum är att bun...
- 433
Nu var sergeanten en tre alnars karl och mer:...
- 434
anledningen?
Sergeanten svarade, att ...
- 435
men Weedenheim insåg dock att han, visserligen...
- 436
Följande morgon kallade han dem åter till sig...
- 437
ett viktigt ögonblick visat en sådan brist på...
- 438
de båda små rummen, vilkas golvytor gåvo hans...
- 439
lyckades - skaffa sig ett billigt arrende.
...
- 440
jakten i grund, hundratals dagsverken blevo aldr...
- 441
sergeanten ett dunderslag på skuldran, sägande...
- 442
befann sig hos sin förman, bar han sin lycka me...
- 443
till slut, även historien om örfilen, som han ...
- 444
givit far en god syssla och pysen en säker kaka...
- 445
regementet. Löjtnanten på Ellenäs, redan kän...
- 446
stalldrängen, upp på gårdsplanen där större...
- 447
visste han fuller väl, var han hade sin fiende....
- 448
honom kanske mer än någonting annat att
�...
- 449
uppbrusande, fräsande ilsken liten herre som...
- 450
Kvällarna tillsammans med Marie och pysen voro ...
- 451
När jag bara har er båda inom lås och bom!...
- 452
honom.
Berg-Weedenheim hyste alltför...
- 453
stort och smått, rusade fräsande som en toker...
- 454
Det är ni! Det är ni nu igen, fördömda lymme...
- 455
De små händerna krafsade och kravlade i hans h...
- 456
en grinsk häst och bedyrade, att han för säke...
- 457
Stenarna voro tvivelsutan ämnade åt mi...
- 458
grubblade över, hur han bäst borde bära sig �...
- 459
knä men reste sig genast. Ett nytt slag över...
- 460
blev han mycket trött och fick lust att vila si...