Sida 289

vågar inte neka till det. Så förde slumpen pysen i
min väg. Jag kände knappt igen honom och han
naturligtvis inte mig. Men plötsligt slog mig den
tanken: Ingenting kan vara lämpligare än att far
och son fira julafton samman. Allra helst de inte
sett varann på fyra år. Tänkt och gjort. Resten
får pysen berätta. Jag tror just inte att jag
förstörde hans julafton, jag tror att han hade
kolossalt festligt. Men du kan fråga honom själv. Och
hälsa från farbror Varulven-Jultomten.

Jag hade också roligt. Kolossalt. Du har ofta
sagt att jag är elak, alltför ofta i mitt tycke. Jag
har inte riktigt velat tro dig. Men nu tror jag och
vet och erkänner. Att jag är elak. Eljes skulle jag
inte njutit så kolossalt av att tänka på din

julglädje. Och dina vänners. Och din väns. Nu -
farväl.