Sida 283

Varulven. Då blottar överläppen än mer de vita
huggtänderna, och varulven säger sakta:

Nej, jag är jultomten. Vill du ha karameller?
Gossen nickar, ty dels vill han, dels törs han inte
annat. De magra händerna smeka hans kinder,
fattar så den ena hans hand. Varulvens hand är kall
och fuktig, men gossens brinnande het - så
värmer den lilla handen småningom den stora. De
gå gatan utför. Varulven spejar till höger och
vänster. Inga människor. De vika av i en tvärgata,
en bil kommer, de stiga upp, sedan mannen ånyo
spejat.

Då lättar stämningen. Ty att åka bil är ändå
något. På julafton. De åka mellan väggar av glittrande
butiksfönster, de hålla vid ett stort konditori,
de stiga in. Vilken salighetsbod, vilka berg av
gotter!