Sida 207

rikta sig mot en hel värld eller åtminstone en hel
anstalt, vände sig helt mot en enda liten obetydlig
individ. Journalisten Todanz smet, smet från
yrkesplikt, ära och berömmelse. Han lade helt enkelt
benen på ryggen och sprang i riktning mot porten.
Först då några välkända krigstjut - synnerligen
lätta att särskilja från andra barns tjut - nådde
honom, saktade han lugnad farten och hämtade
andan. I portvaktstugan återfann han sin son. Han
satt på bordet och på en stol framför honom satt
portvakten. Mike d. y. höll honom med ena
handen i kragen, i andra handen kramade han en
träsked och träskeden daskade och dansade på
portvaktens blankpolerade hjässa.

Här är jag! sa Mike d. ä.

Och här är han, genmälte portvakten. Jag har
vaktat honom. Han är snäll och förståndig men