Sida 205

Filantropen fortsatte i samma lugna, svala ton:


Ty säg mig, högt ärade, vad är det egentligen
för mening i att de där ska leva, då min - min! -
dotter måste dö?

Efter några ögonblicks tystnad ryckte han på
axlarna och tillade en smula retligt:

Jag fattar det helt enkelt inte. Men det beror
kanske på att jag är sinnessjuk.

Han reste sig och gick bort till fönstret, i det
han rev ned några av murgrönsrankorna vände han
sig småleende mot Todanz:

Lyckligtvis är jag inte bara sinnessjuk; jag är
också oskadliggjord.