Sida 202

Todanz, som stammade: Va - var den mycket
dyrbar, den där?

På sätt och vis - mycket dyrbar, mumlade
filantropen.

Kanske ett kärt minne? insköt intervjuaren, som
äntligen erinrade sig sin yrkesplikt. Filantropen
svarade alltjämt i nedslagen ton:

Inte precis ett minne - snarare något som jag
borde minnas för att leva i frid med min
omgivning. Mina kära småttingar, min läkare,
allesamman. Den här var den tredje på fjorton dar. Vad
ska överläkaren säga? Förra månaden flyttades jag
från tvåmillimeterskniven till enmillimeters. Ni
förstår - en bräckligare sort. Den tål inte så hårda
slag. Det är ett prov på min självbehärskning. Nu
blir jag kanske flyttad tillbaka till tre eller fyra
millimeter. Det är mycket tråkigt. Jag har lagt