Sida 200

begynnande sinnessjukdom. Ni förmår inte
koncentrera er uppmärksamhet på denna verkligt enkla
uppgift: intervjun. Er sinnessjukdom heter
faderskärlek. Er tanke förmår inte släppa den där lilla
obetydligheten som kallas er son. Men så lugna er
då, min bäste! Han kommer inte att här behandlas
sämre än andra barn. Han är en enhet bland andra
enheter. Och han har blivit en fri enhet. Om ni
är en dygdig människa och stor journalist - det
senare betvivlar jag i högsta grad - skall han
varken yvas över er storhet eller känna sig tryckt
därav, hädanefter. Han känner er icke. Om ni
åter är ett fä, vilket - ursäkta! - naturligtvis
ligger inom möjligheternas gränser, skall han inte
hädanefter kunna säga: Redan min far var ett fä,
varför skulle jag vara bättre än min egen far? Denna
tanke skall aldrig pina eller förslappa honom, ty
han känner er icke, hädanefter. Den mest osunda
och ofruktbara av all känslosamhet, familjekärleken,
skall icke - som nu vanligen är fallet -