Sida 198

inte vad jag säger? Jag är inte socialist, än
mindre kommunist. Jag anser privategendomens

helgd vara ett mänsklighetens palladium. Men det
finns ett slags privategendom som ovillkorligen
måste socialiseras - barnen! Föräldrakärleken, som
inte är någonting annat än en uttänjd, atrofierad
egoism, måste radikalt utrotas. Den är en
ömsesidig livegenskap som hämnar sig både på
föräldrar och barn. Under ett decennium har jag
ägnat hundra millioner och alla mina krafter åt
allmännyttiga företag. Om den där lilla flickan,
som var min dotter, om hon och hennes eventuella
syskon levat - två, tre stycken obetydliga individer
- skulle jag ägnat dem deras framtid, deras
avkomma allt detta och mer till. Detta är fantastiskt!
Om hundra år kommer det att tyckas som en
grotesk och hemsk saga. En människa som älskar
sitt barn och ägnar det sina krafter, är att
förlikna vid en kasserad äggkläckningsmaskin, som