Sida 195

byggd på principen: Bort med föräldrarna! De
barn, som lämnas här, få aldrig återse »de sina»,
som det så vackert heter. Det är för resten gammal
god barnhuspraxis. Och föräldrakärleken,
modersinstinkten? Vi besväras sällan av dem. En gång
lämnade en mor här sitt barn, knappt årsgammalt.
Efter fyra eller fem år började hon överhopa oss
med brev. Hon ville återfå sitt barn, hennes
modersinstinkt hade, tyvärr alltför sent, vaknat.
Till slut lät jag svara: Kom och hämta! Hon kom.
Vi hade släppt lös alla barnen på stora fältet mitt i
parken. Jag sa åt kvinnan: Finn ert barn! Låt
er modersinstinkt flöda och rätta er blott efter den.
Ni har obegränsad tid på er. Sök! Finn! Hon
hånlog åt mig och sa: Som om det skulle vara någon
konst! Barnen lekte. Hon begav sig in bland dem
granskande än den ena, än den andra. Plötsligt
störtade hon sig över en liten flicka. Den var det!
Hjärtat hade talat. Men översköterskan - den
enda som visste något om barnet - talade också.