Sida 192

Jag är Mike Todanz son, rättsinnige upphittaren
erhåller riklig belöning av min far. Det är ni, det
är ni, löjliga människa! Todanz svarade med
värdighet: Jag är icke löjlig, jag är försiktig. En far
kan aldrig vara nog försiktig. - Alldeles riktigt,
medgav filantropen. I all synnerhet på den här
anstalten. Barn kommer lätt bort här. Man
Ã¥terfinner dem inte. - Todanz tyckte sig fatta ironien
i denna anmärkning; icke förty blev hans hårfäste
fuktigt.

NÃ¥, fortsatte Elberfeld, vad vill ni veta.
Notisboken säger mig att ni är journalist. Jag brukar
inte låta intervjua mig, men ni har ju så att säga
betalt entré - dessutom kommer det att förarga
min käre vän överläkaren. Gå på, men kort! Todanz
svarade färmt: Jag önskar absolut veta vad ni
absolut önskar, att ingen måtte få veta. Allt det
andra vet man redan, det är journalistiskt
värdelöst. Filantropen drog isär läpparna till ett