Sida 189

med överläkaren, så snart han såg sig obemärkt
slog han in på den väg, som ledde till filantropens
bostad. Med brickan i hand passerade han
oantastad. Bostaden visade sig vara en tämligen
obetydlig villa, så övervuxen av murgröna och andra
klängväxter att icke ens fönstren lämnades helt
fria. Todanz slog med dörrklappen, en kraftig
betjänt öppnade. Todanz stack fram brickan och
förklarade att överläkaren sänt honom till herr baron.
Betjänten höjde ögonbrynen och utbrast: Vad nu?
Herr baron gör just sin rond tillsammans med
överläkaren! - Det vet jag, ljög Todanz flinkt,
jag har själv deltagit i ronden och skall nu invänta
herr baron. Betjänten skakade på huvudet men
brickan gjorde även här sin verkan och intränglingen
fördes till Elberfelds arbetsrum.

Han fick vänta. Rummet var enkelt och utrustat
med få föremål. Fönstren utåt parken stodo öppna
men den täta murgrönan nästan skymde utsikten.