Sida 167

Grossman. Hon niger för kavaljererna. Hon kastar
slängkyssar. Ännu i trappan som leder upp till
sovrummen vänder hon sig om, småler och niger.

I gränden utanför och under en av labyrintens
matta lyktor står Axel. Han står och ser efter en,
flickgestalt som långsamt glider bort i grändens
mörker. Och naturligtvis har han plånboken i
handen - kunde han väl se en tiggerska, så lik en
annan tiggerska, utan att -? Och kunde han göra
något annat?

Hans grubbel får ett brått slut. Han hör ett
skott.

Och det muntra stojet kring fru Grossman får
ett brått slut. Madonnan själv är mer bysantinskt
stel än någonsin, men glömmer att le.

Och Axel glömmer att grubbla. Skräcken