III.

Fru Grossman bidar, hennes ögon halvsova och
halvvaka, blicken flämtar matt som en nattlampas
låga.

Kattorna sova.

Ibland glider fru Grossmans blick bort till ett
hörn av rummet. Där sitter en bedrövad och
bedrövlig ung herre, en person som med uret i hand
kämpar sig fram genom så olika själstillstånd som
vrede och sömnighet, hämndtörst och smeklust,
förtrytelse och beundran, otålighet och en djupt
känd ledsnad. Det är den bestulne kavaljeren.

Från honom glider fru Grossmans blick gärna
bort till en viss maskeradaffisch, som hänger på
väggen. Och den goda frun småler och sluter åter
sina ögon, lugn och fridfull, orubblig i sin