Sida 120

lysande lågan.

Den kloke och trogne tjänaren har just reglat
ytterdörren då hon stiger ut i tamburen. Har han
velat låsa förut, så får han nu låsa upp, häpen
visserligen, men väl inte alltför bedrövad. Bara nu
inte husbond kommer -

Han kommer. Icke i sista ögonblicket - i
ögonblicket efter det sista. Likväl hinner han ställa sig
i hennes väg, lägga handen på dörrvredet. Han
är onekligen en ganska vacker och ståtlig ung
man där han står, med ett ärligt, gott ansikte och
- just nu - med beslutsam min. Han bör kunna
förklara sig, bör kunna göra sin vilja gällande.
Vad kan det fattiga, eländiga lilla kräket göra -
om ej att göra honom till viljes? Har hon kanske
blivit något mer eller större eller bättre än nyss?
Nej. Se bara kontrasten mellan hans silkesrock och
hennes kappa, som visserligen blänker och glänser