Alla Böcker

Sida 116

Labyrinten I

Labyrinten

Hjalmar Bergman

eftertanke kan han alls inte mäta sig med sin trogne
tjänare, som beredd att assistera husbonden vid
avklädningen, gör honom en massa frågor och
föreställningar. Är skrivbordet där inne i rummet
där flickan lämnats ensam, är det låst?
Naturligtvis inte, gamlen känner sin herre. Är
dokumentskåpet låst? Nej. Och alla dyrbara små ting
som stå strödda över rummet, äro de inte som
gjorda att försvinna i en alltför rymlig kjortelsäck?
Är det inte rentav att inleda i frestelse? Flickan
sover visserligen, tycktes sova - vem vet? -
låtsades sova -

Han kommer så långt med sitt visa prat, gubben,
att unge husbond tar upp nyckelknippan, står där
och fingrar på den, övervägande. Det är ju inte
utan rim och reson, vad gubben säger. Han kan bli
bestulen. Det finns vissa småsaker där inne som
kunna inleda i frestelse. Och plötsligt känner han
att förlusten av dessa dyrbarheter skulle betyda


Föregående Sida - Nästa Sida